Vernissage lördag 30 oktober klockan 13
I januari 2020 blev jag inbjuden att vara med i ett konstnärligt projekt med temat den mänskliga faktorn i förhållande till Artificiell Intelligens. Tillsammans med tre andra medlemmar i Uppsala konstnärsklubb, Ingrid Orlowski, Eva Jonason och Ylva Dahlman har projektet sedan vuxit från en mindre utställning av vår process som skulle visas i Galleri 2 hösten 2020 till att ta plats i både Galleri 1 och 2 hösten 2021.
Vi fick alltså betydligt mer tid till förfogande och tiden blev en viktig faktor, vår ambition att använda lekfulla metoder och att ha ett öppet och gemensamt ledarskap, göra en tydlig projektplan att hålla oss till, är exempel på andra faktorer vi förhållit oss till.
Vi startade med att göra varsin projektbebis och utifrån denna gestaltning diskuterade vi hur vi såg på temat och vår delaktighet i projektet.
Diskussioner i ämnet Artificiell Intelligens, robotar kontra vår mänskliga faktor var viktiga i början när vi en gång i veckan träffades antingen i klubbens lokal eller i någon ateljé. Varje vecka gav vi oss själva hemuppgifter i form av gestaltningar av olika mänskliga egenskaper och känslor. Vi har även haft ett flertal Workshops där vi tillsammans gestaltat mänskliga egenskaper utifrån de idéer vi fått under arbetets gång.
Vår sista workshop våren 2021 blev svårare. Uppgiften var då att gestalta vårt personliga förhållande till Artificiell Intelligens. Det blev uppenbart att vårt intresse huvudsakligen fanns i att lyfta fram vad det är att vara människa ”vår mänskliga faktor”.
Sommaren 2021 har jag ägnat åt att färdigställa min del av ett gemensamt verk ”Pelarna” som är en gestaltning av fyra olika aspekter på mänsklig aktivitet i samspel med varandra.
”Min pelare ” har vuxit fram ur en idé att gestalta vårt behov av trygghet, att ha ett hem, en tradition att känna sig hemma i. Jag ville bygga den av sådant som haft ett tidigare liv dvs redan använts till något och sedan blivit överflödigt. I ateljén fanns ett underrede till ett pelarbord av äldre modell och detta blev grunden till bygget som under processen haft flera arbetsnamn t ex Längtan, vardagsrum, stanna hemma, som ju sammanföll med uppmaningen under Corona-pandemin.
Covid-19 blev en begränsande faktor, svårare att ta sig iväg på inköpsresa t ex vilket ytterligare stärkte min ambition att använda mig av sådant som fanns hemma. Pelaren är byggd på pelarebordsfoten, en slags hyllkonstruktion som sedan klätts med små klippta tygflisor blandade med tapetklister. Övrig projektmedlemmar deltog i pelarbygget genom att delta i tyg-flis-klippningen. Längs ena sidan hänger en hemvävd trasmatta från golv till tak.
Pelaren har genomgått en utveckling från min ursprungliga vilja att bygga rum staplade på varandra med tydliga tecken på rummens karaktär, t ex ett vardagsrum med soffa, ett arbetsrum med en slags vävstol, ett bibliotek, till att mer och mer bli en fantasi. Det finns inte längre någon tydlighet utan mer en abstraktion. Jag har arbetat mycket med att kontrollera min lust att vara duktig och begåvad, visa upp mig själv, genom att försöka lyssna på pelaren som ville vara fri från mig och mitt behov av att kokettera.
I projektet har vi också arbetat med ett gemensamt konstverk kallat Kuben. Vi har var och en tillverkat 25 kvadrater där vi i motiven haft att förhålla oss till övrigas kvadrater avseende färg, form eller innehåll. Jag fick någon av de andras kvadrat med mig hem för att göra min kvadrat som sedan skulle vidare till nästa konstnär enligt ett förutbestämt schema.
Sommaren 2020 gjorde vi ” Kuben i mindre format på prov så vi hade en positiv upplevelse av överraskningen som uppstod när vi satte samman alla delar till en helhet. Nu hösten 2021 har vi färdigställt den större 150x150cm.Vi är väldigt nöjda med detta konstverk som kan ses som en gestaltning av samarbetet i projektet
