20221122

Cirkeln i fritt broderi I NBV:s lokaler i Uppsala är en verkligt givande kväll. Det infinner sig alltid en meditativ och rofylld stämning medan vi bekantar oss med vår eget sätt att göra stygn och börjar förutsättningslöst att brodera fritt utan krav på prestation eller ett resultat att visa upp. Vi tycker alla att det är befriande att ” bara brodera” dvs låta stygnen visa oss. Ett av målen är att vi efter cirkelns slut har en grund att brodera vidare efter. Vi delar frikostigt med oss av våra erfarenheter under arbetes gång. Jag förmedlar min syn på ” fritt broderi” och lär ut enligt mig frigörande metoder .

Utställning på Storbrunn Östhammars bibliotek oktober 2022

Det var en utmaning att bli erbjuden att ställa ut på den enligt min mening hopplösa korridorsväggen på bibliotekets café. Min tanke från början var att göra ett platsspecifikt konstverk, tänkte mig trådar som skulle löpa längs väggen på något spännande sätt. Sommarens covid-sjuka, barndop och bröllop tog dock all min energi och jag arbetade i stället med mitt förhållande till trådar, relation, tradition, tröst och trassel.

Utställning i Vendels kyrka sommar 2022

Mariaskåpet

I förrådet på Historiska museet står bland många andra kyrkliga föremål ett sakraments-skåp från Vendels kyrka. När jag var kyrkvärd i Vendels kyrka på 90-talet så gjorde vi en resa till Historiska museet för att beskåda skåpet.

Mötet blev för mig en hälsning från Maria. Och en inspiration att göra konstverk som kan levandegöra och hjälpa mig förstå innebörden av moderskapets glädje och sorg.De berättelser som jag tycker att Maria visar oss i Vendels kyrkas målningar.

Precis innan pandemin bröt ut var det vernissage på föreningen Skapande broderis utställning på Historiska museet. Vi medlemmar mötte museets verk med vårt broderi och jag broderade då Mariaskåpet.

Det var en fantastisk känsla att se mitt lilla skåp stå i en monter bland alla dessa magnifika altarskåp med Maria och barnet.

Under vägkyrkan i Vendel i sommar kommer mitt broderade skåp att visas i sakristian tillsammans med några andra av mina Mariabilder.

Konst på väg 2022

I år bestod min del av utställningen av ett sammelsurium av konst och leke-konst, dvs konst som blivit till uteslutande som en lek. Ofta börjar skapandet i leken men i ett visst skede börjar verket gå i dialog med mitt konstnärskap och då övergår lek-leken till den allvarsamma leken och jag tänker konst . I år presenterade jag alltså flera lekalster som inte kunde köpas pga av att jag inte visste hållbarhet och inte kunde prissätta. Men min lek var uppskattad och jag kunde sålt dem alla.

helbild av min utställning

20220412

Idag fick jag ett mejl från min vän Annika där hon efterlyste en annonsering inför mitt deltagande i konst på väg. Jag kunde verkligen förbättra min marknadsföring. Så fastnade jag i funderingar på vad jag vill egentligen med min konst. Av en händelse hittar jag en liten dagboksanteckning på datorn och den passade min fundering. Så här stod det;

Ett besök på historiska museet våren 2020 tillsamman med min dotter Martina

Alla dessa textila skapelser.

Gjorda av kvinnohänder med största sannolikhet.

Oftast bruksföremål eller föremål med rituell betydelse.

Bekanta material, textil, pärlor, knappar och band. Ibland de konstigaste former, vad användes de till?

Vackra, oåtkomliga, utan bruksanvisning de flesta. Hemlighetsfulla.

Som griper tag i minnen som ändå förblir oåtkomliga för tanken.

Så vill jag göra min konst.

Av kända material, sådant som finns i mina gömmor.

Av andra kvinnors skapelser, rester av sådant de använt, påbörjat, vad skulle det bli.

Som påminner om livets mysterium, vad skulle det bli, vad blev det av allt som tänktes och förvärvades.

Hur var planen från början med mitt kvinnoliv.

20210916

Vi håller på som bäst att förbereda vår projektutställning ” Det är jag som är den mänskliga faktorn” som har vernissage i slutet av oktober. Bråda tider! Utställningen består av fyra delar: Gestalter, kuben, pelarna och katalogen. Vi har kontakt med två musiker som kommer att göra en musikalisk gestaltning av den första dialogen mellan en människa och en robot. Det ska bli verkligt spännande. Och spännande att kunna inbjuda till vernissage utan hänsyn till Coronapandemin som just för tillfället håller sig i schack. Så vi kan vara många i samma lokal igen. Jag har gjort en QR-kod till min lilla dråpliga film ” robot i vården” och den kommer att sitta bredvid gestaltningen på en vägg i Galleri 2 där våra gestaltningar som helhet ska ta plats.

Arbetet med katalogen som blir en sammanfattning och ett personligt statement från oss alla är under formgivning. Ingrid och Ylva är verkligen klippor i detta arbete, Eva J och jag hejar på.

20210629

Idag har jag sytt ihop små tovebitar och tovat dem vidare i tvättmaskinen. Jag ska sy ihop dem sedan till en skulptur men när de hängde på tork såg de så vackert ut i trädgården. Som någon slags växtlighet som trivs på en björk. Det var också mycket länge sedan jag visade något på Instagram så jag la upp en bild där. Kanske har jag kommit igång igen med social samvaro på nätet.

Så här såg det ut.

2020 04 08

Nu är filmen till facebook färdig och jag är ganska nöjd med den. Det blev dock för krångligt att få filmen till hemsidan. De konstverk som nu finns på plats i utställningshörnan i ateljén, kan ses på hemsidans förstasida. De senaste månaderna har behovet att leka varit stort och mina knapp-skrotskulpturer tillhör favoriterna. På utställningen på Å-huset i Uppsala i januari ställde jag ut tillsammans med Kalle Landegren från Uppsala som är serietecknare. Jag blev inspirerad att försöka göra en serie bilder på samma tema. Resultatet blev mina fyra bilder som alla heter Blå hund.

Januari 2020

Ingrid Orlowski och Eva Jonasson som båda besökte vernissagen på Å-huset frågade om jag ville delta i ett konstnärligt projekt med temat ” den mänskliga faktorn”. Ylva Dahlman en fjärde medlem i UKK tackade också ja till inbjudan och vi startade upp nu i januari med att göra en projektbebis. Spännande att se hur olika vi tolkar redan denna uppgift.

Min projektbebis

2020 01 17.

Nu är det snart påsk igen och jag har anmält mig till årets konst-på-väg trots att det alltid känns som tidsbrist att hinna skapa allt som jag skulle vilja. Förra påsken påbörjade jag ”hommage till Ester Henning ”. Hon är en av mina förebilder, hon gav inte upp, skapade mot alla odds och när hon broderade sägs det att hon hade ett trassel av trådar, tog en tråd på måfå och broderade med den tills den tog slut. För mig blir det också mycket trassel eftersom jag inte är så ordningsam när jag skapar. Så förutom bilden som nu börjar bli färdig så broderar jag en bild på Esters vis. Arbetsnamnet är mirakel.

Så här ser bilderna ut för tillfället dvs under utveckling.

20190823

Skåpet som blev till i våras med alla små skulpturer i olika rum hade då tapeter och viss inredning som skulle passa den stämning jag ville gestalta i rummen. Minnesrum kallade jag dem.

Skåpet har sedan dess bett mig ändra utseendet som lätt kunde se för dockskåps-aktigt ut. Nu har jag börjat om från början med rummen. Fodrat skåpet med lump-papp. Det är grått och tyst liksom minnena ter sig ibland. Fönstren som fanns till för ljusinsläpp är igensatta. Får se om jag i längden är nöjd med detta eller om de kommer att öppnas igen. Intrycket som det blev nu är mer ett slutet minnesrum, lite grånat och bortglömt kanske.

20190806

Jag är medlem i föreningen Skapande broderi Stockholm och i höst broderar medlemmar till en utställning som ska visas i samma rum som den permanenta utställningen om livet under medeltiden. Vi får lämna in bidrag så får vi se vad som passar att vara med. På medeltiden handlade den mesta konst om kyrkans moral och berättelser. Kanske målades det och broderades fritt också i stugorna, vad vet vi om allt som hamnat i jorden.

Jag hittade för ett tag sedan en bild som jag påbörjade 2006 men som legat i skissartat broderi sedan dess. Det är en Maria-bild och från början tänkt som en sörjande moders-bild. När Robin sedan dog år 2009 så har jag inte kunnat knyta min sorg till den bilden och den blev ointressant att arbeta vidare med.

Så i vår när jag lyssnade på jag tror det var Eric Schylt i programmet Text och musik nämnde han ett musikstycke som heter Stabat Mater. Jag har i min enfald trott att Stabat Mater betydde en sårad mor men nu fick jag reda på att det betyder ” Modern står”.

I sommar har jag funderat mycket kring de tio år som förflutit, jag har levt i 3650 dagar fast jag inte trodde jag skulle överleva alls i sorgen. Jag står också, jag är en moder som står vid mitt barns död. Jag står upp och håller.

Bilden fick ett samband till mitt liv igen och jag blev motiverad till det hårda arbetet att göra en så sorglig bild. Tusentals stygn, ont i tummar och värk i själen. Ändå är det så befriande att skapa.

Nu har jag broderat färdig och medeltida är den i sin karaktär så kanske får den bli med som mitt bidrag i broderiutställningen. vi får se. Fylld av Maria-symboler; rosor och mogna ax, den röda jordfärgen och den blå himlen. Liljan och de enorma fötterna som förankrar henne vid jorden. Och den något stukade liljan förstås, i själen alltid ren.

20190503

I morgon bär det av till Nora. Monica min goda vän kör bilen och jag ska göra goda mackor till resan. Så här såg skulpturerna ut när jag lämnade Bryggeriet i Nora. Som del i anmälan till utställningen ” kvinna.nu” fanns en uppmaning att beskriva vårt förhållande till Barbie som just år 2019 fyllde 50 år. Min bild av skulpturen eller den detalj av skulpturen som finns här blev Nora kommuns val till affischbild för hela utställningen. Roligt!

20190503

Jag är trött på mitt sätt att skapa idag. Så mycket fint och mindre fint som ligger huller om buller i hyllor och lådor och väntar på besked. Ska det göras om, användas till annat eller kanske bara slängas. Kanske är det våren som gör att det gamla känns förbrukat.

Men ack så svårt att veta i vilken tråd jag ska dra. Jag stökar runt i ateljén och fylls av vånda över min förlorade koncentration och vilja. Planlöst och rastlöst tar jag tag i en det ena en det andra, klipper sönder, fortsätter förbättra.

I en låda hittar jag denna skulptur som jag gjorde i vinter-vår. Kanske hade jag tänkt att den skulle få vara med på utställningen antingen i Nora eller konst-på-väg. Men den blev lite för underlig tyckte jag då och kanske var den inte färdig.

Nu dyker den upp och idag berättar den precis hur det känns att börja om med nästan ingen lust alls.

20190502

Nu har jag sorterat och städat i ateljén. Det är alltid lite trögt att komma igång igen efter konst-på-väg. Då passar det bra att städa och gamla konstverk dyker upp bland sådant som ligger och väntar på att förkastas eller renoveras.

För många år sedan vävde jag flera konstverk med svarta packremsor. Det var ett slit minns jag att väva med detta oböjliga, omedgörliga material. Men då var det en intressant process av någon anledning som jag nu glömt. Nuförtiden har jag mindre tålamod med material som inte är nöjsamt och lätt att handskas med.

På ett lite större vävt svart plaststycke virkade jag då en vit linje. Den bilden fanns med på en konstutställning som jag och en ståltrådskonstnär gjorde tillsammans. Utställningen hette sorgen och glädjen och var tänkt att hedra Robin, min son som dog. Martin, ståltrådskonstnären, var best man på Robins bröllop.

Idag hittade jag bilden. Ska jag slänga den? Den väcker en känsla av hopplöshet hos mig.

Kanske ska jag arbeta vidare med den. Jag gör ett försök att brodera vidare från det vita,virkade strecket. Kanske en vinge, en ängel?

Men nej jag orkar inte hålla på med gammalt längre. Den får åka med soporna. Som ett minne finns denna bild.

20190425

Nu finns tid för planering framåt. För flera år sedan kom en förfrågan att ha en kreativ dag med Maria, Guds Moder, som tema. Det fanns inte möjlighet då men nu i vår kom frågan upp igen och jag har bokat Tegelsmora prästgård för en workshop i september. Närmare bestämt den 8.e september då man firar Marias födelsedag.

Idag hittade jag denna lilla målade träbit i en hylla. Den plockade jag på en stig i Norge när jag var på tur med min studiekamrat Anne. Till formen tyckte jag att den liknade en Mariabild men hade nog från början tänkt mig Maria med Jesusbarnet bredvid. Nu blev det en åldrad Maria med en yngre syster bredvid. Den kan passa som bild på inbjudan till workshop. Systerskap heter det lilla konstverket och det ska bli en skapande dag med Maria som inspiration.

”systerskap”

20190424

Tillbaka i ateljén efter påsken. Det är inte möjligt att arbeta där idag, allt är huller om buller. Hittar ingen tråd att börja med. Vi måste återställa rummet men tungt att flytta hyllor och bord själv.

På golvet står konstverket som varit med i Strömsberg under helgen, samlingsutställningen där. Har någon tittat på den undrar jag. Har den berättat något för någon eller inspirerat. Ofta undrar jag om just jag har betydelse i världen. Vad betyder konst för alla som åker på påskens konst-runda? Ja de som kommer till oss på Tegelsmoravägen frågar ju och uttrycker sina funderingar och annat. Men vad betyder konst för oss människor?

Jag sålde några diktböcker i år. Det kändes fint att äntligen våga plocka fram dem till försäljning. Tiden gör något med min tvekan.

Så här såg den ut i alla fall, bilden som fanns bland andra i Strömsberg.

20190423 besök i Nora

Idag har jag rest fram och tillbaka till Nora med mina små broderade skulpturer som ska vara med på en utställning där nu i maj. Vernissage blir den 4:e maj.

När jag förr veckan ringde dit så svarade min fina vän Maria som jag inte träffat på minst tio år. Så det har varit en sååå trevlig dag. Vi fixade i ordning skulpturerna och sedan har vi ätit lunch och pratat gamla minnen. Jag känner mig jättnöjd med denna dag som att en vänskap jag trodde var förgången återuppstått.

20190423

Årets konst-på-väg har passerat. Lite mindre besökare än vanligt, kanske beroende på det underbara vädret som lockade till utevistelse i stället för konstbesök.

Det är verkligen himla roligt med intresserade besökare som frågar och vill veta hur konsten blivit till.

Jag klarade nätt och jämt att brodera färdigt skulpturen som jag berättade om sist men hann inte bekanta mig med den så den byttes ut på påskafton. Så kan det vara, eller så är det nästan alltid, svårt att veta om man verkligen är färdig eller ej och några dagars reflektion kring detta behövs. Ibland veckor och år innan jag kan släppa iväg det nya.

Den döptes till Sagoberättaren men det kändes inte heller helt ok. Det är nog en poet jag broderat.

Här är en bild från utställningen.

anmoder

20190416

Nu är det snart dags att ställa om vår ateljé till galleri inför påskens konst-på-väg-utställning. Det känns alltid lika spännande att se hur vi kan få plats med det vi vill visa. Och roligt är det att lokalen, där vi oftast arbetar i ensamhet, en gång om året besöks av konstintresserade medmänniskor. Idag är det visst vit tisdag i stilla veckan och på radion pratades det om att på vit tisdag skulle man städa. Så det är bara att sätta igång så det blir en god upplevelse att komma till oss på Tegelsmoravägen.

Helt färdig är jag inte. Jag broderar en skulptur som gärna får bli färdig till utställningen. Jag syr så fingrarna glöder och funderar under tiden på vad det föreställer egentligen. Det är en slags skapelseberättelse som under tiden jag arbetat med den,haft namn som ” drömmen om ett enklare liv” och ett eget rum. Men ännu så länge är den utan titel.

Jag har också fixat lite påskpynt till skyltfönstret och passade på att fota lite för att skicka som påskhälsning på mejl.

20190328

Snart slut på mars månad och påskens utställning närmar sig.

Förra året var jag inte med på konst-på-väg men gjorde ändå några mattor ifall lusten att delta skulle infinna sig ändå.

Mattorna är tovade ullbitar som fogats samman med täta stygn. Ett sätt att ta tillvara sådant som blir över i andra projekt. Nu tog jag tag i baksidorna som skulle fodras med linnetyg.

Så skönt det känns när saker blir färdiga och lämnar plats för det nya.

Att sätta ner sina bara fötter på varma ullmattor är en njutning. Och förvånansvärt hållbara dessutom, jag har själv flera stycken hemma som legat många år på golvet. Blir de uttjänta kan man lägga dem på komposten eftersom ull blir mull.

Så här ser mattorna ut

20190327

Jag har broderat flera små skulpturer till Konst-på-väg och till en utställning i Nora.

En av figurerna har jag slitit mycket med. Det började med en punkare som utvecklade sig till en fågel Fenix. Först fick den sitta på en trädhylla som jag tovat och broderat på mitt vanliga sätt. Men som så ofta när jag inte är riktigt helt nöjd så tjatade konstverket på mig tills jag ändrade det.

Nu sitter den lilla Fenix på en svart hylla gjord av ett yllebroderi som jag hittat på någon loppis. Motivet på ylletyget var förtryckt med små vita prickar för att underlätta för den som tänkte brodera. Jag tycker det var fint att inte allt var färdigställt. Säkert är det så för en fågel som nyligen uppstått ur elden.

20190312

För några år sedan deltog jag i en utställning på Stockholms stadsmuseum. Det var föreningen Skapande broderi som inbjudits av museet att gestalta en utställning de visade med rubriken Skuggsidan. Den visade en historisk vandring bland Stockholms mörka brottsplatser, där olika hemska saker hade inträffat. Tanken var först att våra broderier skulle finnas i utställningen men det visade sig för svårt satt genomföra så vi fick visa våra broderier i ett angränsande rum. Lite tråkigt tyckte jag som försökte gestalt rädslor och tyckte att de passade bland brotten. Nu ska olika broderiutställningar som föreningen haft visas på Enköpings konstmuseum. En av mina konstverk kommer att vara med, det andra har jag sålt.

Så här ser det ut ungefär, hela bilden kom tyvärr inte med på fotot.

20190308

Idag är det internationella kvinnodagen och jag har just lyssnat på klassisk morgon där man berättade om ett nystartat historiskt kvinnomuseum i Stockholm.Intressant att belysa vad kvinnor gjort genom historien eftersom huvudsakligen männens bravader blivit beskrivna.

Intressant upplägg också utan permanent plats ska museet dyka upp där det behövs.

Här är en liten bild jag gjorde för många år sedan som handlar om kvinnors historia.

20190306

Idag blev jag färdig med mina tre små broderade skulpturer. Tusen korsstygn och jag är nöjd med resultatet. Små ändringar gjorda i sista stund, ibland kan det bi fel med ett spontant ryck åt något håll utifrån en ny tanke. Men denna gång blev allt bra.

20190305

För två år sedan höll min vän och formgivare Helena Hedström och jag som bäst på att färdigställa en liten diktsamling med sorgedikter som jag skrivit under flera år efter att min äldste son Robin dog för nu snart tio år sedan. Det passade bra att skriva poesi om det som annars inte gick att beskriva. Poesi behöver man inte förstå, man kan förstå med i känslorna i stället.

Det blev en liten diktsamling till slut som jag lät trycka på Vulcan som är ett print on demand förlag.

Nu har det gått en tid och en del böcker har jag sålt eller delat med mig av. Det finns de som ger mig respons och tycker om dikterna vilket gör mig glad och tacksam. Som att de vill dela en erfarenhet av förlust och kanske känna igen sig och i bästa fall få sällskap i sin sorg.

Så här ser omslaget ut.

20190228

Nu är det redan sista dagen i februari. Jag har inte möjlighet att gå till ateljén idag. Sitter hemma och sorterar bilder som finns i datorn igen. Så många år och så många foton på allt som skapats. Hittade en fin närbild på ett konstverk som fanns med på utställningen på Galleri Fäktargubben på Åland för flera år sedan. Konstverket såldes av galleristen så jag vet inte var det tog vägen. Efter 20 år som verksam konstnär börjar det bli svårt att hålla reda på var allt tagit vägen. Känns roligt att medmänniskor har glädje av mina skapelser. Och mycket ligger fortfarande i lådor i väntan på att hitta hem.

20190226

Det är så spännande att börja på ett nytt broderi-konstverk. Förra veckan tovade jag två grundtyger i samma färgskala varav ett visade sig bli en saga där det plötsligt dök upp en koltrast. Snart är det konstverket färdigt och jag började på det andra bakgrundsstycket idag. Får se vad som träder fram med hjälp av stygnen.

Äppel-temat där äpplet är en symbol för fruktbarhet och kunskap/erfarenhet finns som tanke. Förmodligen ligger en åldrande kvinna i trädkronan och vilar sig. Vi får se.

20190222

Nu är det inte långt kvar till konst-på-väg. Nyss var det tre månader nu bara två. Det gäller att se vad som kan hinna bli färdigt och vad som ska vänta till nästa utställning. I maj ska jag ställa ut på bryggeriet i Nora tillsammans med andra kvinnors konst. Temat är Kvinna och det är ju det jag sysslar med hela tiden. Tankar och känslor kring livet som kvinna, mina och andras.

Jag hittade en påbörjat broderi som väckte lite lust igen. Och det är ju det som är det livgivande i skapandet, att känna lust och glädje till det som blir till. Jag tog ett foto av en liten detalj, det är spännande att se hur stygnen bär sig åt.

20190220

Idag har ordnat en bra plats att ta foton på i ateljén. Vid fönstret som vetter åt nordost är det fint ljus så det ska fungera bra hoppas jag.

Jag tog några bilder på prov och känner mig nöjd. Galleriet här på hemsidan behöver också uppdateras. Tänk att en dag lossnar motståndet av någon anledning och det som tidigare känts som ett berg att bestiga går lätt som en plätt. När tiden är inne föds det ny energi.

20190214

Jag hittar fler bilder från kurser jag haft. Tovade vantar och annat från kurserna i samarbete med folkuniversitetet i Stockholm. Det var helgkurser från fredagkväll till söndag så deltagarna hann lära sig mycket. Så inspirerande att se vad andra hittar på med den kardade ullen från Åddebo.

20190214

Så roligt det är att hitta gamla bilder i datorn. Ambitionen var idag att bringa lite ordning bland bildmappar och jag hittar då vackra foton från en tovningskurs jag ledde i Arådalen 2015. Fina dagar i gemenskap med kvinnor från Östersundstrakten. Underbart vacker natur och vackra alster blev det också som synes nedan.

20190212

När jag komponerar och tovar tyger till produkter eller bakgrund till ett broderi blir det inte alltid som jag tänkt. Det blir spillbitar och vackra små tygbitar över och av dem syr jag små gömmor. Jag brukar sälja dem på utställningar och ofta får jag frågan vad de ska användas till.

Min tanke är att använda gömmorna som finns i varierande storlekar som vacker och miljövänlig förvaring. Det finns mycket som ligger framme som inte är så vackert att titta på, bankdosan t ex den kan man ju stoppa i en gömma så får den ligga som ett smycke samtidigt som den bringar ordning. I handväskan fungerar gömmor som förvaring av allt möjligt; läppstsiftet näsduk eller en liten hemlighet.

I förra veckan träffade jag en god vän som använde sin gömma till att förvara kortleken.

20190206

Idag skulle jag åkt till Historiska museet i Stockholm för att brodera medeltida bottensöm tillsammans med andra brodöser i föreningen Skapande broderi. Men orken räckte inte riktigt, jag jobbar på med skulpturer till konst-på-väg samt utställningen ” Kvinna.nu” i Nora i maj.

När jag stod där vid skyltfönstret med kamerastativet så hade jag denna utsikt genom fönstret. Strålande solsken, jag längtar ut!

Och jag fortsatte fotografera rummen i dockskåpet för att någon gång bli nöjd med en bild så den går att trycka. Det är mycket svårt och tålamodsprövande tycker jag, men jag lär mig lite mer för varje gång vad jag ska tänka på för att få det rätta uttrycket. Rummen behöver också renoveras ibland så det tar sin lilla tid.

20190129

Min kompis Sonia som bor i Skellefteå bad mig tova några mobilfack eftersom deras mobiler fryser i -20 grader. Så jag har tillverkat några som ser ut som ovan

20190121

Nu har jag kommit igång att fotografera ”dockskåpet” rum för rum. Erik har hjälpt mig i helgen och idag har försökt själv. Inser att foto är en konst för sig men det känns i alla fall spännande att se om det är en bra idé att fotografera skåpet för att sedan göra utskrifter och rama in. För ett par år sedan såg jag en utställning i Stockholm, där konstnären Batte Sahlin, hade både fotograferat och målat av sina skulpturer i ny miljö. Spännande tyckte jag då.

Så här blev bilden idag av det översta rummet i skåpet.

 

 

20190116

I helgen har jag bekantat mig med en form av torrnålsgrafik. Vi träffades i  Eva Jonassons fina ateljé i Tobo. Eva, Ingrid Orlowski och Ann-Britt Stigsdotter alla konstnärer och medlemmar i Östhammars Konstnärsförening. Jag var den enda nybörjaren, lärde mig en hel del under två dagar.

Resultaten blev inte så lyckade kanske men jag får väl vara nöjd med detta första försök. Glad blev jag över ett äpple som till slut blev till. Det kanske kan passa någon gång bland mina ”Eva och Maria” bilder. Äpplet som symbol för kunskap, fruktbarhet och kvinnlighet.

 

20190111

Nu har det i all hast gått drygt tre år sedan jag sist skrev något på min hemsida. Mycket har hänt sedan sist förstås. Jag har bl a arbetat i Uppsala på Ebbagården som arbetsterapeut. Det har varit intressanta och utvecklande år med många möten. På Ebbagården bor fantastiska människor och det har varit en ära att få lära känna dem en smula.

Sedan december arbetar jag med Rödhaken igen. Planer finns att utveckla idéen med Leke-konst, dvs vackra och fantasifulla saker att leka med eller låta sig inspireras av om man är barn eller vuxen. Ännu så länge har jag tovat en sångpåse med sånger i form av små djur. Lilla Vilja är provanvändare, Vilja dotter till min kollega på Ebbagården.

Min plan är att allt tillverkas i recyclade, ekologiska tyger och att varje sak är unik. 

 

 

20150615

I helgen har jag fått hjälp av Björn att lära mig uppdatera min hemsida själv. Det känns så bra att jag äntligen tagit ansvar för detta.

Nu ska jag försöka fylla denna blogg med tankar och information kring det som händer i min arbete med konst och kurser. Just idag har jag blivit tillfrågad om att ha en broderikurs på ABF i Stockholm i september.

Och i förra veckan blev jag inbjuden att inspirera i tovande i Oviksfjällen i augusti. Närmare bestämt i Arådalen där jag ställde ut konst med Mariatema för fem år sedan. Detta konstverk  ”Tempelgång” blev då kvar hos Gunilla Jansson, präst i Östersund.