Installation med titel ”Utrymme” ett konstnärligt samarbete med min dotter Martina Lundkvist.

Som mamma och dotter delar man genom åren många rum. Det första uppenbara, kroppen. Och sedan hemmets alla olika, med ljusen, materialen och funktionerna. Trappornas avsatser och trösklarna. Små små rutor mellan gardinernas glesa trådar. Och så de mer svårgripbara platserna, som man försöker mötas på med sina respektive diffusa inre. Perifera skymningsrum, minneslundar, tystnader. Och lekens rum där man voltar och spänner sig, spjärnar mot väggarna.

Mamma tänker på hur det var att se sina barn växa och röra sig i vidare och vidare cirklar runt hemmet, leka allt längre bort om dagarna för att sedan komma hem igen till kvällen. Och att själv stå där då, som ett nav med kjol, vakande. Barnens rörelser ut från mitten, en växande radie mellan henne och oss.

Jag tänker på att jag själv ska in till förlossningen om några veckor. Att det finns ett barn inuti mig som spjärnar mot väggarna i sitt första rum. Större och större rörelser. Känslan i magen påminner om det att vilja bängla sig ur hemmet, leka sig bort, växa iväg. Volta vidare på allt större områden bortåt, utåt – och samtidigt (om kvällen) åter snegla hemåt, inåt.

Text: Martina Lundkvist